Vad Händer Med Djuren Om Vi Slutar Äta Kött?

Vad händer med alla djur om vi slutar äta kött, kommer inte massor av arter att dö ut? De flesta djurarter vi håller för livsmedelsproduktion har vilda artfränder, exempelvis vildsvin. Så länge de finns kvar är det inte fråga om hotade arter, även om tamdjuren skulle minska i antal.

Djurens Rätt har ingen avsikt att verka för att domesticerade djur ska sluta finnas. Det vi säger är att djur borde ha rättigheter. De borde, precis som vi, ha rätt att leva och rätt att få förutsättningar att göra det så att de mår bra. En slags djurhållning som innebär att djurens behov och intressen verkligen tas hänsyn till och inte kompromissas med, vilket också skulle betyda att de har rätt till sina liv, kan vara gynnsam för både djur och människor.

Om fler och fler väljer veganskt kommer efterfrågan på produkter som kommer från djur minska successivt. Om köttet från djurens kroppar, deras mjölk eller ägg inte genererar intäkter som de gör idag, är det samhället, vi tillsammans, som får betala för att vi ska få de fördelar som finns med att leva i samspel med djur.

Redan idag är stora delar av djurhållningen inom lantbruket subventionerad av samhället på olika sätt. Precis hur en sådan framtid kan se ut, det vet varken vi eller någon annan. Att människor ofta mår bra av att få leva i närheten av djur det vet vi. Liksom att djuren kan utföra så kallade samhällsnyttiga tjänster, som att beta artrika marker och därmed bidra till en biologisk mångfald.

Djuren kan också få fördelar av att leva med människor. Exempelvis i form av en respektfull och ömsesidig kontakt med människor, skydd, en för dem bra levnadsmiljö som möjliggör utlopp för naturligt beteende, tillräckligt med bra mat och rent vatten och veterinärvård vid behov.

• Men har vi djur i vår vård kommer det också uppstå intressekonflikter när det gäller rörelsefrihet och fortplantning, och interaktioner mellan rov- och bytesdjur.
• Många domesticerade djur är helt beroende av människor.
• Ett exempel är får, som har avlats till att ha en så kraftig pälsväxt att de inte klarar sig utan att bli klippta.

I en djurvänlig framtid finns det åtminstone två alternativ vad gäller fårens päls: antingen fortsätter vi klippa alla domesticerade får minst en gång per år, eller så förhindrar vi deras fortplantning så att inga fler får som inte klarar sig utan klippning föds.

• Båda alternativen innebär ett visst mått av tvång och maktutövande, även om det är för djurens bästa i längden.
• Det är inte möjligt, och knappast önskvärt, för människor att helt isolera sig från alla andra djur.
• Vi påverkar andra djur direkt och indirekt nästan vad vi än gör, och många djur söker upp människor för att det är gynnsamt för dem att leva nära oss.

Vi måste alltså hitta sätt att interagera med andra djur utan att skada dem. : Vad händer med alla djur om vi slutar äta kött, kommer inte massor av arter att dö ut?

Vad händer med djuren om alla blir veganer?

25 oktober 2018 06:00 Det lyser nu röd lampa gällande klimatet på vår jord. Behovet av åtgärder brådskar. Många ungdomar är engagerade i klimatfrågan vilket är glädjande. Så till sakfrågan. Är det bra om alla som lever på jorden blir veganer? Vad ska vi göra med alla renar om alla blir veganer? undrar skribenten. Bild: Nisse Schmidt Att vara vegan kräver goda kunskaper i näringslära vilket säkert många som aktivt väljer att enbart hålla sig till vegankost är införstådda med. Exempel på viktiga näringsämnen som kräver särskilda åtgärder vid vegankost är vitamin B12, järn och jod.

1. Om alla blir veganer, behövs en plan för vad skall göra med alla nötkreatur, grisar såväl tama som vilda, får, höns, älgar, rådjur, renar med mera som finns på vår jord.
2. Merparten av dessa djur klarar sig inte utan människan och det blir sannolikt problem av olika slag om vi helt slutar jaga våra vanligaste vilda djur.

Ska vi till exempel helt överge renskötande samer? Ska vi överlåta till våra rovdjur att sköta förvaltningen av vilda djur? Annons Annons Ska vi göra oss helt beroende av konstgödsel i stället för att i första hand använda kogödsel, hönsgödsel och liknande? Vissa markområden lämpar sig kanske inte för något annat än boskapsskötsel och vissa miljöer kanske bäst för fiske.

Ska vi bara lämna dessa områden för fäfot? Ska vi förstöra miljöer med biologisk mångfald som betesmarker, ängar och hagmark som vi redan i dag har brist på? Mitt förslag är att vi i stället kämpar för att alla som i dag äter mycket kött minskar sitt köttätande till inledningsvis max 500 gram/ vecka och så snart som möjligt därefter till cirka 250-300 gram/vecka vilket är bra både ur hälsoaspekt och klimataspekt.

Många människor klarar säkert att göra det utan att det känns som en stor uppoffring och då kan vi sannolikt få mätbar god effekt på hälsa och klimat utan att helt rasera miljö och biologisk mångfald. Brita Moberger Efter heta debatten – så tycker Gävleborna om veganmat i grundskolan Jag får ingen mat i skolan längre Finns det fler än FI som är redo att tänka nytt? Annons Annons Annons Nästa artikel under annonsen

Vad kallas djur som inte äter kött?

Köttätare och växtätare: människans, andra däggdjurs och fåglars mag-tarmkanal, matspjälkning och näringsbehov

/td>

Ryggradsdjurens matspjälkningssystem, mag-tarmkanalen, är en fantastisk apparat. Matspjälkningsapparaten är i princip ett långt rör, vars olika delar har olika funktioner. Den arbetar som ett löpande band, längs med vilket födan successivt transporteras och behandlas, på olika sätt i olika avsnitt.

• Denna grundplan är dessutom fantastiskt anpassningsbar.
• De olika delarna är på flera sätt anpassade till djurens föda.
• Olika djurgrupper kan ha radikalt olika diet.
• Växtätare kan bland annat äta frukter, frön, blad eller gräs.
• Öttätare kan äta andra ryggradsdjur, till exempel däggdjur, fåglar eller fiskar.

De kan också äta ryggradslösa djur, till exempel insekter och djurplankton. De kan fånga sitt byte själva eller äta as, alltså kadaver av döda djur. Köttätare, växtätare och allätare Ordet kött användes huvudsakligen om muskler hos däggdjur, fåglar och kanske fiskar.

Med det problematiska ordet köttätare (karnivorer) avser jag däremot här alla djur som äter animalisk föda, inklusive de som äter insekter och andra ryggradslösa djur. Växtätare (herbivorer) äter förstås oftast växter, men ofta också alger, svampar och lavar. Allätare (omnivorer) har en blandad animalisk och vegetabilisk diet.

Men det finns mycket få rena köttätare och växtätare bland däggdjuren och fåglarna. De flesta köttätare äter även en del vegetabilisk föda, de flesta växtätare en del animalisk föda. Nämnas här bör också att matspjälkning är att föredra framför “matsmältning”.

1. Födan bryts ju ner, den smälter inte som snön i vårsolen.
2. Texten fortsätter under bilderna.
3. Mag-tarmkanalens byggnad och funktioner Bilden i faktarutan nedan visar mag-tarmkanalens organ med människan som exempel.
4. Organen beskriv i rutans text.
5. Med mycket få undantag, återfinns alla bildens organ hos alla andra däggdjur.

Några däggdjur saknar dock tänder och många blindtarmens maskformiga bihang. Alla fåglar saknar tänder och gom, många av dem blindtarm. Hos fåglar är en del av matstrupen utvidgad till en kräva, i vilken föda kan lagras. Texten fortsätter under faktarutan.

Översikt av mag-tarmkanalens delar En schematisk bild av mag-tarmkanalen hos människan. Födan tas in i munhålan, i vilken sex större och flera mindre spottkörtlar mynnar. I munhålan tuggas födan och förs av tungan till svalget ( pharynx). Sedan transporteras den genom matstrupen ( esophagus) till magsäcken ( ventriculus) och därifrån till tolvfingertarmen ( duodenum), som är tunntarmens första del. I tolvfingertarmen mynnar leverns ( hepar) och bukspottkörtelns ( pancreas) utförsgångar, Bukspottskörtelns huvudgång mynnar gemensamt med leverns enda gång. Gallblåsan, som lagrar galla, mynnar i leverns utförsgång. Tolvfingertarmen övergår i tunntarmens andra och tredje avsnitt ( jejunum och ileum). Tunntarmen är flera meter lång. Den mynnar nedtill på bukens högra sida ( se pilen ) i tjocktarmen. I denna mynning finns en klaff som portionsvis tömmer ut tunntarmsinnehållet i tjocktarmen. Tjocktarmen består av fyra delar: blindtarm ( cecum), grovtarm ( colon), ändtarm ( rectum) och analkanal, Blindtarmen bildar en säck nedanför tunntarmens mynning. Den är försedd med ett maskformigt bihang ( appendix vermiformis). Läs på en annan sida. Grovtarmen består av fyra delar: en uppåtgående, en tvärgående, en nedåtgående och en S-formad. Ändtarmen avslutas med en säckformad utvidgning, ampullen, som töms genom analkanalen, De översta luftvägarna utgörs av de båda näshålorna, svalget ( pharynx), struphuvudet ( larynx) och luftstrupen ( trachea). Naturligtvis kan vi också andas genom munnen. Näshålorna avgränsas nedtill från munhålan av gommen, som består av en främre benförstärkt del, den hårda gommen, och en bakre del, den mjuka gommen. Den grå zonen i svalget är det område där andningsluftens väg korsar födans. Modified image. Courtesy of Mariana Ruiz Villarreal, in the public domain.

/td>

Viktiga funktioner hos mag-tarmkanalen är bland annat födointag, sväljning, transport av innehållet längs med kanalen, mekanisk nedbrytning av födan, kemisk nedbrytning av födan, upptag av näringsämnen till kroppen och defekation (“bajsning”). Födointag och mekanisk nedbrytning Eftersom animalisk föda oftast är lättspjälkad brukar köttätare inte tugga maten särskilt noga.

1. Öttätande däggdjur skär ofta bara sönder maten med sina vassa kindtänder eller så krossar de den.
2. Öttätande fåglar river sönder bytet med sin kraftiga näbb eller så sväljer de bytet helt.
3. Växtföda är oftast svårspjälkad.
4. Växtätande däggdjur måste därför tugga maten väl, så att den blir lättare att angripa för de mikroorganismer, som hjälper dem med matspjälkningen.

Läs om dessa mikroorganismer längre ner på denna sida. Vid idissling och så kallad koprofagi (förtäring av avföring) passerar födan växtätarnas mag-tarmkanal två gånger. Växtätande däggdjur har oftast kraftiga, slitstarka kindtänder, som mal sönder födan.

Fåglar saknar tänder. De har emellertid en muskelmage, som mekaniskt sönderdelar födan, ofta med hjälp av nedsvalda små stenar. Deras näbbar är också på många olika sätt anpassade till deras födointag. Läs och på en annan sida. Läs och på andra sidor. Texten fortsätter under bilderna. Fågelnäbben är ett fantastiskt redskap som kan anpassas till alla typer av föda.

Exempel är rovfåglars spetsiga kroknäbb, som kan riva bytet i bitar, papegojors och finkars kraftiga näbbar, som kan krossa frön och frukter, insektsätande fåglars ofta smala näbbar, med vilka de fångar bytet i flykten, och många fiskätande fåglars långa näbbar, som kan fungera som spjut eller har vassa utskott, i vilka bytet fastnar.

Sväljning och transport av födan Det förefaller inte vara särskilt funktionellt att födans väg korsar andningsluften. Det gör den hos både däggdjur och fåglar. Det finns emellertid skyddsmekanismer som gör att födan inte hamnar i luftvägarna. Här beskrivs däggdjurens sväljreflex, Vid sväljning förs den mjuka gommen uppåt och täpper till vägen mellan svalget och näshålorna.

Dessutom täcks struphuvudets mynning av struplocket, samtidigt som röstspringan mellan stämbanden inuti struphuvudet stängs. Men dessa mekanismer fungerar inte alltid. Ibland kan föda komma upp i näshålorna eller ner i struphuvudet. Det förra är mest obehagligt.

Det senare kan vara mycket farligt och leda till andningsstopp. Hos andra däggdjur än människan bildar struphuvudet en upphöjning i svalgregionen, vilket leder till att födan passerar på båda sidor om det, inte över det, som hos människan. Risken att födan hamnar i luftvägarna är då betydligt mindre. Människans nersänkta struphuvud är en konsekvens av att huvudets läge ändrades, när våra förfäder anpassade sig till att gå på två ben.

Detta illustrerar ett viktigt faktum, nämligen att evolutionen leder till bra lösningar, men inte alltid till de bästa möjliga. Å andra sidan har det hävdats att vår talförmåga gynnas av att struphuvudet är nedsänkt. Matstrupen är, åtminstone hos människan, överst och nederst försedd med två ringformiga slutmuskler som bara öppnas vid sväljning.

Den nedre är belägen precis där matstrupen passerar mellangärdesmuskeln och får stöd av denna. Notera att magsäckens “övre magmun” inte är försedd med någon slutmuskel. När en tugga av tungan förs bakåt in i svalget, inleds sväljreflexen. Då öppnas matstrupens övre slutmuskel, födan transporteras genom matstrupen, den nedre slutmuskeln öppnas och födan hamnar i magsäcken.

Texten fortsätter under videon.

/td>

Transport längs med magtarmkanalen sker med så kallad peristaltik, Ett avsnitt av den ringformade glatta muskulaturen i väggen snörper då åt hålrummet, så att det blir avsevärt smalare. Insnörpningen vandrar sedan framåt som en våg och skjuter hålrummets innehåll framför sig.

Peristaltiska vågor löper med jämna mellanrum längs med magtarmkanalen, oftare när man har ätit. Enligt “tarmens lag” rör de sig lyckligtvis alltid i riktning från munnen och mot ändtarmsöppningen ( anus). När man spyr, är det bukväggens skelettmuskler som pressar ihop magsäcken, så kräkning bryter inte mot “tarmens lag”.

Läs mer på en annan sida. Magsäckens nedersta del är försedd med en slutmuskel ( pylorus). Den är hos människor märkligt nog normalt öppen, men stängs strax efter det att en peristaltisk våg fört magsäcksinnehållet mot tolvfingertarmens öppning. På så sätt portioneras magsäckens innehåll ut i tarmen i lagom takt.

1. Ändtarmsöppningen har, åtminstone hos människor, två slutmuskler, en icke viljekontrollerad glatt muskel och en viljekontrollerad skelettmuskel, som spädbarn inte kan styra.
2. Emisk nedbrytning och upptag av födan Köttätande däggdjur och fåglar lever, som nämnts ovan, på en mera lättspjälkad föda än de flesta växtätare.

De tenderar därför att ha en kortare, enklare utformad mag-tarmkanal än växtätare. I synnerhet tunntarmen, grovtarmen och blindtarmen brukar vara kortare än hos växtätare. Köttätare är däremot ofta utrustade med en stor magsäck som lagrar föda. Köttätare utsöndrar ofta också extra mycket koncentrerad saltsyra i magsäcken för att luckra upp bindväv och muskelvävnad samt lösa upp proteiner och skelettben från födan.

1. Saltsyran i magsäcken dödar också bakterier i rutten föda, något som är särskilt viktigt för asätare.
2. Notera att även köttätare, som normalt jagar sitt byte, också ofta äter as.
3. En del köttätande däggdjur och fåglar spyr upp ospjälkbara delar av födan, till exempel hår och fjädrar, i form av spybollar.

Växtätande däggdjur är ofta försedda med en jäskammare, i vilken mikroorganismer hjälper dem att bryta ner födan. De kan vara framtarmsjäsare med en mycket stor magsäck, ofta uppdelad i två, tre, fyra eller fem delar. Vissa av magsäcksdelarna kan egentligen vara utvidgningar av matstrupens nedre del eller tunntarmens övre del.

De kan också vara baktarmsjäsare med en mycket stor grovtarm och/eller en mycket stor blindtarm. Läs samt på en annan sida. Märkligt nog känner man bara till en fågelart som är framtarmsjäsare, nämligen den sydamerikanska hoatzin ( Opisthocomus hoazin), som använder krävan som jäskammare. Många fåglar är dock baktarmsjäsare.

En del av dem har flera blindtarmar. Däggdjur och fåglar har således, i större eller mindre grad, hjälp av mikroorganismer med att bryta ner födan kemiskt. Men de bryter naturligtvis alla också ner den utan denna hjälp. I synnerhet köttätare och allätare bryter ner större delen av födan själva.

Den kemiska nedbrytningen sker med hjälp av saltsyra i magsäcken, gallsalter från levern och en rad olika enzymer, Enzymer är proteiner som spjälkar starka kemiska bindningar i molekyler. Magsäckens saltsyra löser upp födan och genom att bryta svaga bindningar mellan molekyler. Den spjälkar inte molekylerna.

Gallans gallsalter spjälkar inte heller molekyler, utan fungerar som tvättmedel (detergenter). De är molekyler med en fettlöslig och en vattenlöslig ände. De fäster sig på ytan av stora fettdroppar, med den ena änden i fettet och den andra i det omgivande vattnet.

/td>

De matspjälkande enzymerna De viktigaste enzymerna är av två typer. Här följer en beskrivning av några enzymer hos människan och många andra däggdjur. Den ena typen av enzymer bildas framför allt i bukspottkörteln och verkar då lösta i den vätska som finns i tunntarmens hålrum.

De står oftast för den inledande nedbrytningen av stora molekyler till mellanstora. Från bukspottkörteln kommer bland annat trypsin och kymotrypsin, som spjälkar proteiner, amylas, som spjälkar stärkelse, nukleaser som spjälkar nukleinsyror (DNA och RNA) och lipas som spjälkar fett (triglycerider).

Pepsin bryter ner proteiner i magsäckens sura miljö. Salivamylas börjar bryta ner stärkelse i munhålan. Den andra typen av enzymer är inbäddade i tunntarmens vägg, i de cellmembran som vetter mot dess hålrum. De bryter ned produkterna av de lösliga enzymernas aktivitet.

Sådana enzymer är peptidaser, som spjälkar proteinfragment i mindre bitar, och maltas som spjälkar stärkelsefragment till druvsocker (glukos). Tarmväggens enzymer bryter också ner en del små molekyler från födan som inte kan absorberas, utan måste spjälkas till upptagbara produkter. Till de senare hör vanligt socker (sackaros), som av sukras spjälkas till druvsocker (glukos) och fruktsocker (fruktos), samt mjölksocker (laktos), som av laktas spjälkas till druvsocker (glukos) och galaktos.

De flesta vuxna däggdjur saknar laktas. Läs på en annan sida. Slutresultatet av alla dessa enzymers aktivitet är små molekyler, som kan absorberas och tas upp av kroppen. Dessutom finns det molekyler från födan, som inte behöver brytas ner, utan kan absorberas direkt.

Till dem hör vatten. Absorptionen sker hos människan huvudsakligen i tunntarmen genom eller mellan de celler som finns närmast hålrummet. Vattenlösliga ämnen absorberas oftast med hjälp av proteintransportörer, som finns i de mot hålrummet vettande cellernas cellmembran. Sådan transport är oftast energikrävande.

Fettlösliga ämnen kan däremot passera rakt igenom cellmembranen med icke energikrävande diffusion, Läs på en annan sida. Vatten tas upp med osmos igenom eller mellan cellerna. Osmos innebär att vatten passivt transporteras från en lösning med låg totalhalt av lösta ämnen till en med hög, så att skillnaderna i halt mellan de två lösningarna minskar.

Det allra mesta vattnet absorberas hos människor i tunntarmen, resten i grovtarmen. Näringsbehov och essentiella ämnen Olika däggdjur och fåglar är evolutionärt anpassade till sin speciella kost. Det innebär också att olika arter skiljer sig åt i sin ämnesomsättning. Dessutom innebär det att de har utvecklat olika ekosystem av mikroorganismer i mag-tarmkanalen.

Mikroorganismerna kan inte bara hjälpa dem att bryta ner många näringsämnen. De kan också producera så kallade essentiella ämnen åt dem. Essentiella ämnen är kemiska ämnen som ett djur behöver, men inte kan producera själv eller inte producera själv i tillräcklig mängd.

De inkluderar hos människan vatten, flera aminosyror, några omättade fettsyror, ett flertal vitaminer och åtskilliga mineralämnen. Andra däggdjur och fåglar har nästan samma eller samma behov av essentiella näringsämnen. Hos växtätande däggdjur bryter mikroorganismerna ner bland annat cellulosa till huvudsakligen korta fettsyror: myrsyra, ättiksyra, propionsyra och smörsyra.

Fettsyrorna absorberas till blodet och är en mycket viktig energikälla. Utan mikroorganismer hade många växtätare inte fått i sig tillräcklig mycket energi med födan. Detta gäller särskilt de växtätare som äter gräs och blad, som är energifattig och svårnedbrytbar föda, Frukter och frön innehåller däremot betydligt högre halter av energirika ämnen och är lättare att bryta ner.

Djur som äter animalisk föda har inte samma problem med att bryta ner födan. De kan bryta ner alla viktiga stora molekyler i födan med hjälp av egenproducerade enzymer. Växtätarna tillgodogör sig också vitaminer och essentiella aminosyror som mikroorganismerna producerat. Växters proteiner har en annorlunda aminosyrasammansättning än djurs.

För djuren essentiella aminosyror saknas därför ofta i växter, olika aminosyror i olika växter. Djur som äter animalisk föda har inte detta problem, eftersom födan har ungefär samma aminosyrasammansättning som de själva. Läs på en annan sida. Texten fortsätter under bilderna.

Överst ses en knölval ( Megaptera novaeangliae). Den filtrerar främst djurplankton och fisk med hjälp av sina barder. Alla valar är köttätare. Ändå har de en flerdelad magsäck, något som är typiskt för växtätare. Det har sannolikt att göra med att de härstammar från växtätare. Valarna är släkt med de partåiga hovdjuren och räknas numera tillsammans med dem till gruppen Cetartiodactyla. I sin magsäck har de kanske mikroorganismer som bryter ner kitin och vaxer, ämnen som finns i hög halt i många djurplankton och som är onedbrytbara för de flesta däggdjur. Läs mer på en annan sida. Nederst ses en hoatzin ( Opisthocomus hoazin). Den har mikroorganismer i sin kräva och är den enda kända framtarmsjäsaren bland fåglarna, Hoatzin är en märklig fågel, mest känd för att ungarna på vingarna har klor som hjälper dem att klättra. Klorna är dock en nybildning, som inte motsvarar den 150 miljoner år gamla ( Archaeopteryx) klor. Hoatzin ser ut som en hönsfågel, men det är den inte. Den bildar en egen fågelordning och dess släktskap med andra fåglar är oklar. From Encyclopedia of Life, courtesy of Cláudio Dias Timm under (above) and Fritz Geller-Grimm under (below).

/td>

Några däggdjur och fåglar skiljer sig från de andra i sitt behov av ett fåtal essentiella ämnen. Ett exempel är vitamin C. Vitamin C förkommer i mycket låga halter i nästan all animalisk föda. Men de flesta däggdjur och fåglar kan bilda vitaminet själva.

1. Hos bland annat människan är vitamin C däremot ett essentiellt ämne.
2. Läs mer på en annan sida.
3. Mycket få däggdjursarter äter enbart vegetabilisk föda eller enbart animalisk föda.
4. Växtätare äter ofta små mängder animalisk föda, till exempel insekter.
5. Rovdjur och asätare äter ofta små mängder vegetabilisk föda.

De senare kan också, precis som växtätare, tillgodogöra sig vitaminer som deras mikroorganismer producerat. Dessa tillskott i kosten kan tillföra djuren olika essentiella ämnen. Många däggdjur och fåglar äter också jord, så kallad geofagi, Funktionen med detta beteende kan vara tillförsel av essentiella mineralämnen.

/td>

Referenser K.E. Barrett, S.M. Barman, S. Boitano, and H.L. Brooks: Ganong’s review of medical physiology (23rd ed, McGraw-Hill Lange, 2010).C. Hickman, L. Roberts, A. Larson, H. l’Anson, and D.J. Eisenhour: Integrated principles of zoology (13th ed, McGraw Hill, 2005).R.W.

Hill, G.A. Wyse, and M. Anderson: Animal Physiology (3rd ed, Sinauer, 2012).K.V. Kardong: The vertebrates (5th ed, McGraw-Hill, 2009). Widmayer, H. Raff, and K.T. Strang: Vander’s human physiology (12th ed, McGraw-Hill, 2011).P. Willmer, G. Stone, and I. Johnston: Environmental physiology of animals (2nd ed, Blackwell, 2005).

: Köttätare och växtätare: människans, andra däggdjurs och fåglars mag-tarmkanal, matspjälkning och näringsbehov

Hur är kött dåligt för miljön?

Varför behövs Köttguiden? – Vad vi äter har betydelse och du som konsument kan göra skillnad. Det livsmedel som i allra störst utsträckning påverkar miljön är köttet och andra animalier. Att äta mer vego, och välja riktigt bra kött när – eller om – du äter det, är alltså något av det viktigaste du kan göra för planeten.

1. Öttkonsumtionen bidrar globalt till minskad biologisk mångfald, ökade klimatgasutsläpp och ökad användning av bekämpningsmedel.
2. Samtidigt kan kött bidra med viktiga näringsämnen i vår kost och djur som betar på ängar och hagar är viktiga för vår biologiska mångfald i Sverige.
3. Därför är det viktigt att välja rätt.

Genom att äta mindre men miljömässigt bättre kött och välja mer protein från växtriket kan du som konsument bidra till en mer hållbar köttkonsumtion. Köttguiden kom till för att visa att det inte går att fokusera på en miljöfråga i taget, exempelvis klimat eller biologisk mångfald.

Genom att väga ihop fem hållbarhetsaspekter så hjälper vi konsumenter att fatta beslut inom ett område som är rätt så komplicerat. Köttguiden vill underlätta hållbara val av kött och andra animalier. Målet är att ge konsumenter, och de som arbetar med mat, vägledning mellan olika typer av kött och andra proteinkällor på tallriken.

Ett annat viktigt syfte med Köttguiden är att bidra till en ökad diskussion och medvetenhet kring köttets miljöpåverkan. Tillsammans med WWFs andra konsumentguider Fiskguiden och Vegoguiden hjälper Köttguiden dig att äta så hållbart som bara möjligt inom ramen för en planet – One Planet Plate ! Köttguiden utvecklades ursprungligen av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och ingår idag i projektet Eat4Change, vars mål är att inspirera unga och andra konsumenter att göra mer hållbara val av mat.

Varför ska vi fortsätta äta kött?

Nordiska näringsrekommendationen förespråkar en daglig köttkonsumtion på ca 125 g för att säkerställa att vi får i oss protein och tillräckligt av vissa vitaminer och mineraler. Det går givetvis att äta vegetariskt och veganskt men då behöver man ta tillskott av dessa vitaminer och mineraler.

Kött innehåller högvärdigt protein som lättare tas upp av kroppen än protein från vegetabilier. Proteinet i kött innehåller också samtliga essentiella aminosyror. Allt kött innehåller vitamin B12, som icke köttätare måste tillsätta syntetiskt i sin kost. Mineralerna zink och järn tas lättare upp av kroppen från kött än från vegetabilier.

När det gäller järn är det den så kallade köttfaktorn som underlättar upptaget. Köttfaktorn är kopplad till muskelprotein och förekommer i kött, fågel, fisk och skaldjur. Här kan du läsa mer utförligt om kött och näring.

Hur många djur räddar en vegetarian?

Clara Lidström: Vegetarianer räddar inte nödvändigtvis fler djurliv Kommentaren jag får väcker irritation hos mig. För det är inte första gången ifrågasättandet kommer. Alltid från vegetarianer som slentrianmässigt hävdar att deras val än bättre än köttätares.

Det är som att vegetarianism är det yttersta tecknet på medvetenhet och god moral. Det spelar liksom ingen roll vad för gott man gör för klimatet så länge man fortfarande äter djur. Min familj driver ett litet ekologiskt jordbruk. Vi gör vårt yttersta för att basera kosten på våra egna, närproducerade grödor.

Utöver att odla grönsaker brukar vi hålla höns och grisar – och funderar på att skaffa får. Djur för kött och mejeriprodukter behövs. Det är nämligen svårt att genom odling framställa protein och fett i någon hög utsträckning i Norrland. Tofu, avokado, linser, kokosolja och nötter växer dåligt på Västerbottens landsbygd.

1. LÄS ÄVEN: Det ska framhållas att vegetarianer ofta är mer klimatmedvetna än den genomsnittlige konsumenten.
2. Och inte bara väljer att äta grönsaker utan också ekologiska sådana.
3. Det är såklart jättebra.
4. Men jag kan inte släppa den naivitet och okunnighet som ofta följer med vegetarianism.
5. Väldigt få har koll på verkligheten för en bonde.

I dagsläget krävs det djurgödsel för att odla ekologiskt. Den fina, närodlade och köttfria kosten vegetarianer kan äta – äter de för att någon annan är beredd att hålla djur. – Ja men det besvarar fortfarande inte frågan, säger vegetarianen. Varför äter du upp hönsen, korna och fåren? Låt dem leva, beta och gödsla era odlingar i stället! Ja, varför låter vi inte alla kycklingar i hönsgården leva? Jo, för att det kostar på.

I en hönsgård är varannan kyckling som kläcks en tupp. Visst kan den få leva tills den blir så gammal att den självdör. Men tupparna kommer bråka och inte sällan picka varandra blodiga när de tävlar om rangen. Det är också besvärligt för hönsen med många tuppar i gården som ideligen ska para sig. Dessutom äter tupparna lika mycket foder som hönorna.

Men ger inga ägg. LÄS ÄVEN: I teorin är det enkelt att hoppa över grisslakten och låta suggan leva. Ha kvar henne för markberedning och sällskap. Men en fullvuxen gris äter lika mycket mat som en hel familj. Vegetarianer räddar inte nödvändigtvis fler djurliv än en köttätare.

För vilka djur ska räddas? Vilka ska vi bry oss om? Ja, man kanske sparar livet på en gris genom att inte äta kött. Men vad ersätter man köttet med? Närodlade ekologiska grönsaker? I sådana fall är de gödslade med djurkiss och bajs. Eller så kanske man väljer importerad mat. Men vilka villkor har det framställts under? Med vilken respekt för naturen? Hur påverkar det klimatet när maten skickas hit? Tänk inte bara på kor och grisar.

Tänk på pollinerande insekter som trivs i småskaliga jordbruk. Med varierande växtlighet och utrymme för häckande fåglar. Småskaliga jordbruk är bra för den biologiska mångfalden. Kanske räddar du en gris från döden. Men vilka andra djur har dött för att din köttfria mat ska framställas och fraktas hit? Och för att du ska kunna fördöma köttätare slentrianmässigt? Sanningen är att vare sig du äter kött eller inte bidrar du till att djur dödas.

1. Att låtsas om något annat är självbedrägeri.
2. LÄS ÄVEN: Det går i teorin att åtminstone delvis ersätta stallgödsel med gröngödsel och komposterade växtrester.
3. Men det är svårt att se hur det ska ske i stor skala.
4. Det finns platser i världen där en helvegetarisk kost är lämplig och enkel att framställa.
5. Där både fett och protein är lätt att odla.

Men en av de platserna är tyvärr inte norra Sverige. Jag kommer fortsätta äta kött från vår gård med gott samvete. Och för frälsta vegetarianer som fördömer det kommer jag fortsätta hävda att mitt val som småskalig jordbrukare är bättre än deras. Men du köttätare som tror att den här krönikan är din fribiljett till mer dansk fläskfilé utan dåligt samvete – du får tänka om.

Är det bra för miljön att vara vegan?

Vego är bäst för miljön Det går nämligen åt mycket mindre mark och vatten för att odla vegetabilier jämfört med att producera kött och andra animalier. Detta beror på att djur bara omvandlar en liten del av energin i sin föda till kroppsvikt medan resten går åt till djurets rörelse och kroppsvärme.

Endast 30 procent av den spannmål som odlas i Sverige idag går till humankonsumtion, den största delen blir alltså djurfoder. Inom EU utgör djurfoder hela 93 % av marknaden för växtproteiner. Vegansk mat har också mycket mindre påverkan på klimatet än animaliska produkter. Utsläppen ligger idag på 1 800 kg koldioxidekvivalenter per person och år för en genomsnittlig kosthållning, 1 200 kg för lakto-ovo-vegetarisk och 500 kg för vegansk kosthållning.

Produktion och bearbetning av foder leder till utsläpp av växthusgaser. Djur som idisslar ger ifrån sig metan, som är en mycket kraftig växthusgas. Hantering och förvaring av gödsel, har också en negativ påverkan på klimatet. En kraftigt minskad konsumtion av kött och mjölk från idisslande djur har visat sig vara nödvändig för att kunna nå det uppsatta tvågradersmålet och därmed undvika farlig påverkan på klimatsystemet.

• En omställning till växtbaserad mat har i studier funnits ha betydligt större klimateffekt än att välja närodlad mat.
• Växtbaserad mat har också stor potential att spara vatten – en resurs som det råder stor brist på i stora delar av världen och som begränsar möjligheten att odla föda.
• Denna potential är så stor att enbart en kostomställning skulle kunna räcka för att ge mat åt ytterligare 1,8 miljarder människor jämfört med idag.

Andra positiva effekter av växtbaserad mat är minskad avskogning, mindre risk för jorderosion och minskad energianvändning. : Vego är bäst för miljön

Får en inbiten vegan äta kött?

Vegansk kost omfattar endast vegetabilier och utesluter animalier och mejeriprodukter. Det innebär att en vegan inte äter kött och fisk utan den proteinrika delen av kosten kan bestå av till exempel soja, bönor, ärtor, linser, tofu och nötter i olika former (Vegetarisk mat,2018, 14 maj).

Vilka äter mest kött i världen?

Konsumtion av kött i världen – Hur mycket kött som konsumeras och vilken typ av kött skiljer sig på många håll i världen. Hur vi konsumerar kött beror till stor del på våra kulturella aspekter och traditioner, men även ekonomiskt välstånd och religion spelar in. Som en följd av att fler människor i världen har det bättre ekonomiskt ställt har konsumtionen av kött ökat de senaste femtio åren. Det köttslag som ökat allra mest på en global nivå är kycklingkött följt av griskött. Konsumtionen av kött från nötdjur, får och lamm har inte ökat nämnvärt per person men däremot har vi blivit fler människor i världen.

Varför ska vi fortsätta äta kött?

Nordiska näringsrekommendationen förespråkar en daglig köttkonsumtion på ca 125 g för att säkerställa att vi får i oss protein och tillräckligt av vissa vitaminer och mineraler. Det går givetvis att äta vegetariskt och veganskt men då behöver man ta tillskott av dessa vitaminer och mineraler.

Ött innehåller högvärdigt protein som lättare tas upp av kroppen än protein från vegetabilier. Proteinet i kött innehåller också samtliga essentiella aminosyror. Allt kött innehåller vitamin B12, som icke köttätare måste tillsätta syntetiskt i sin kost. Mineralerna zink och järn tas lättare upp av kroppen från kött än från vegetabilier.

När det gäller järn är det den så kallade köttfaktorn som underlättar upptaget. Köttfaktorn är kopplad till muskelprotein och förekommer i kött, fågel, fisk och skaldjur. Här kan du läsa mer utförligt om kött och näring.

Gunborg Antonsson